25

Jag börjar bli tokig. Tankarna snurrar i 150 km/h och min kropp protesterar. Jag finns inte här, det är ett skal som sitter jag tappade bort mig själv för längesedan. Stod och städade i flera timmar igår men jag blev aldrig nöjd. Göra något för att ha kroppen igång, vågar inte tänka. När jag diskade så upptäckte jag en av våra kaffekoppar. Jag vet att vi har haft den i vårt ägo i över ett år men det kändes som att det var just igår som jag verkligen SÅG den. Jag är förvirrad och förtvivlad. Det är ett spel, jag spelar ett spel, detta kan inte vara verkligheten, det kan det inte. Jag måste bara sluta spela och komma tillbaka till mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0