17
Jag totalslocknade när jag kom hem och när jag väl vaknade så trodde jag först att jag hade försovit mig. Inte kul!
Har tre läxor som jag bör göra på en gång, men det känns som jag inte kommer ihåg hur man ska starta. Nåväl, inget avancerat så det ska nog lösa sig. Även fast jag vill lägga mig i sängen och sova.
16
Skolan gick över förväntat. Blev klar med uppgifterna vi hade efter redan en timme så jag fick sitta ganska länge på att en annan lärare skulle dyka upp. Än så länge vet jag att jag måste göra 2 prov för att komma ikapp/få G. Men det är inte så farligt.
Förstår inte varför jag fortfarande har tankar på att skada mig/begå självmord. Tankarna far så fort jag inte fokuserar på annat så just nu knarkar jag bloggar.
15
Jag orkar inte med livet. Fattar det inte. Allt är löst med skolan, pengar, kärleken, ja ALLT! Men ändå kan jag inte komma ur deppen. Fan... det är precis som innan jag blev inlagd.
14
"Gör vad du vill, det är ditt liv"
=
JAG SKITER FULLSTÄNDIGT I DIG OCH SKULLE INTE BRY MIG OM DU DOG ÄCKLIGA MÄNNISKA
Tack
13
Kämpar för att hitta minsta lilla anledning till att leva. Något bara... något.
Imorgon börjar skolan för mig igen och för mig spelar det ingen roll...
12
Orkar inte
Orkar inte
Orkar inte
Allt var bra.... en stund
11
Men jag orkar verkligen inte med min kropp just nu. Har varit illamående sen fyra och det vill verkligen inte försvinna -.-
10
Whooo! Skolan har löst sig till det perfekta och efter ett samtal med mami så har nog mina sömnproblem också försvunnit. Självmedicinering? Klart som fan när det kostar 350 kr att prata med läkaren i 10 - 15 minuter. Har ju inte tid hos henne förrän om typ en månad
9
Hurra! Eller ja... bestämde mig för att dygna eftersom min kropp verkar inte fatta att jag ska sova i mer än 2 timmar. Fast, jag har blivit hungrig! Så jävla nice! Ska ta och göra en macka alldeles strax med ost och skinka, yum!
8
Dö dö dö dö dö dö dö. Mina tankar skriker på mig och jag kämpar. Till vilken nytta?
Enda anledningen till att jag inte är död är för att jag har ingen energi till att komma ur sängen. Ha! Då svälter jag till döds då
7
Jag försöker hitta motivation/lust till att göra något som inte innefattar att stirra in i väggen. Hade det inte varit så att jag sover med kläderna på så hade jag inte ens gjort det. Tog så mycket av mina krafter att bara sätta igång kaffebryggaren.
Jag hatar mitt liv. Eller mitt såkallade liv som innefattar att försöka leva dagen och sen vrida i sängen. Ååååh
Dessutom, vill någon byta med mig? De kan få ta min icke existerande matlust om jag kan få en fungerande. Då hade jag iallafall kunnat "roa" mig genom att laga/äta mat. Nej usch!
Även fast jag inte anser mig själv som ätstörd så skulle jag bli glad om jag droppade 10 kg...
6
Jag försöker förstå mig själv. Jag kommer att förneka mig själv tills någon ringer en ambulans.
Jag förstår inte att jag kunde skada mig själv medvetet, jag var ju för fan 4 år skadefri. Fan. Men det var det värt. Alla tankar och alla tårar försvinner med hjälp av fysisk smärta. Nej okej, inte allt, men det mesta. Snabbverkande och "bra". Lyckligtvis bryr jag mig inte om ifall jag skadar mig så mycket så jag blöder, så länge jag kan känna smärtan
5
Jag tog benso (underbara älskade benso) och somnade till en stund. Bättre än att ligga i sängen och försöka gråta tyst. Vill verkligen inte oroa J då jag var dum nog och gav honom ett papper där det står exakt vad han ska göra när jag dras ner i helvetet. Vilket inkluderar att ringa mobila teamet. Fuck...
Nu kommer jag inte kunna sova på några timmar och vet verkligen inte vad jag ska hitta på -.-
4
Jag har ingen anledning till att hata mig själv, men ändå sitter jag och förbannar den dagen jag föddes...
Kämpar mot att bryta ihop, jag VILL INTE bli inlagd igen. Hellre dör jag! Det är en kamp som är dömd att förloras...
3
Jag önskar att jag orkade med att leva. Men icke. Inte ens mina böcker är roliga längre. Sitter och läser om andras liv istället för att ta tag i mitt eget...
Men jag orkar inte. Vaknar, tar anti-depp, dricker kaffe. Väntar på att kvällen kommer och vrider mig i sängen fram till 4-5 och somnar sen.
JAG VILL INTE TA SÖMNTABLETTER! Imovane fungerar inte, stilnoct är tydligen beroendeframkallande. Men fuck it!
Sover till 12 - 13 och bara väntar på tillfället då jag tar livet av mig, sen blir klockan 16 och pojkvännen kommer hem. Har allt planerat men försöker fortsätta leva. Ser ingen anledning. Min ekonomi är obefintligt, jag har inga vänner, skolan är lagd på is och.... det mest intressanta är ändå de nätter jag hör röster och bråkar med dem.
Framtiden för mig är... jag har ingen framtid. Alla har (åtminstone i bakhuvudet) framtidsplaner. Men mina... inga alls.
Jag kan inte ens planera vad jag ska äta till middag då jag har slutat äta. Enda anledningen till att jag inte rasar i vikt är för att jag dricker kaffe med mjölk och socker. 1 - 2 liter varje dag. Koffein har ingen verkan på mig. Samt cola, vanlig cola. Min kropp klarar inte av artificiella sötningsmedel. Alltid något..
2
Egentligen ska jag till ssk och prata idag men jag oooorkar inte. Har inte hänt något sen förra onsdagen jag var där. Ah, minus att jag bröt ihop och skadade mig själv natten till fredagen. Men fan, jag pallar inte. Ska ringa henne så fort hon är tillbaka från lunchen och boka om tiden.
Att jag ens lyckas somna, det är helt otroligt!! Man går omkring supertrött på dagarna, men så fort klockan blir legitim nog att faktiskt sova så börjar tankarna flyga. Nåväl, det är ett senare problem
1
Varför var jag så dum och lämnade ut min gamla bloggadress på Facebook? Nåväl, det misstaget tänker jag inte göra om!
