mybrokenlife

Jag önskar att jag orkade med att leva. Men icke. Inte ens mina böcker är roliga längre. Sitter och läser om andras liv istället för att ta tag i mitt eget... Men jag orkar inte. Vaknar, tar anti-depp, dricker kaffe. Väntar på att kvällen kommer och vrider mig i sängen fram till 4-5 och somnar sen. JAG VILL INTE TA SÖMNTABLETTER! Imovane fungerar inte, stilnoct är tydligen beroendeframkallande. Men fuck it! Sover till 12 - 13 och bara väntar på tillfället då jag tar livet av mig, sen blir klockan 16 och pojkvännen kommer hem. Har allt planerat men försöker fortsätta leva. Ser ingen anledning. Min ekonomi är obefintligt, jag har inga vänner, skolan är lagd på is och.... det mest intressanta är ändå de nätter jag hör röster och bråkar med dem. Framtiden för mig är... jag har ingen framtid. Alla har (åtminstone i bakhuvudet) framtidsplaner. Men mina... inga alls. Jag kan inte ens planera vad jag ska äta till middag då jag har slutat äta. Enda anledningen till att jag inte rasar i vikt är för att jag dricker kaffe med mjölk och socker. 1 - 2 liter varje dag. Koffein har ingen verkan på mig. Samt cola, vanlig cola. Min kropp klarar inte av artificiella sötningsmedel. Alltid något..